Texten är från Första nivån – lokal demokrati, planering och finansiering för en hållbar samhällsutveckling. Ulla Herlitz & Hans Arén, 2016. Den kan läsas i Hela Sverige ska levas digitala bokhylla.
De senaste decennierna har förändrats i riktning mot ett tillstånd där intresset för demokrati och därmed ansvarstagandet för det gemensamma har minskat. En för samhället mycket olycklig utveckling. I många sammanhang förknippas också demokrati mera med rättigheter än med skyldigheter, och frihet tycks liktydigt med den egna och familjens individuella framgång i förhållande till gemenskap och solidaritet med dem man delar sitt samhälleliga liv med. Utarmningen av kultur och livsformer på landsbygden, i skärgården och i förorten liksom i stora delar av världen kan tolkas som ett uttryck för detta.
Effekten av denna utveckling är enkel att notera. Det saknas många gånger en ömsesidig och kvalitativ dialog mellan centrums politiska och administrativa företrädare och periferins medborgare och civilsamhällets organisationer. En dialog som inte enbart är ett skådebröd utan leder till nödvändiga förändringar och utvecklingsåtgärder. Politiken har fått mer karaktär av att ”centrum” utfärdar regler och bestämmer villkoren för periferins människor än att deras synpunkter och förslag berikar den centrala politiken. Storstadsnormen länkad till städernas attraktivitet, ansamling av kapital, kultur och stora utbud av arbetstillfällen skymmer lokalsamhället och dess grundläggande betydelse för en hållbar utveckling och försörjning. Och, möjligheten att leva ett mycket gott liv i båda land och stad!
Hållbar utveckling kräver engagemang och förtroende
Utvecklingen av det demokratiska samhället har gått åt helt fel håll. Vår tids stora berättigade fokus på hållbar utveckling måste även handla om att människor inte bara tänker hållbart beträffande ekonomi och miljö utan också tar ansvar och engagerar sig i det egna närsamhällets skötsel och utveckling i förtroende tillsammans med andra. Att medborgaren har både rättigheter och skyldigheter i förhållande till samhället. Den demokratiska trenden är rakt motsatt, den försvårar snarare än att göra det möjligt för fler medborgare att på ett demokratiskt och ansvarsfullt sätt var delaktiga i och ha inflytande över det politiska beslutsfattandet.
Tillgången till förtroendevalda politiker i den rollen har minskat dramatiskt liksom den geografiska tätheten av politikens administrativa centra. Allt färre politiker bestämmer för alltfler medborgare. Sedan 1951 har befolkningen ökat med 2,7 miljoner invånare samtidigt som antal förtroendevalda minskat från cirka 200 000 till 38 000. Före kommunsammanslagning i början av 1950-talet fanns 2 500 kommuner vilket kan jämföras med dagens 290. Förutom den stora minskningen av antalet förtroendevalda lades tusentals kommunalkontor med egna resurser och egen administration ner. Speciellt drabbade detta landsbygden och skärgårdarna. Och klyftan mellan centrum och periferi blir allt tydligare.
Samtidigt finns idag, utanför partipolitikens områden, ett stort ideellt engagemang med ökat medvetande och ansvarstagande inför framtiden. I ett globalt perspektiv handlar det om miljöhoten som innebär en reducering av den naturgrundlag som är människans förutsättning för ett liv på jorden.
På lokal nivå griper också omställningsfrågorna in, men här tillsammans med många vardagspraktiska frågor för att bygden skall överleva och utvecklas. Det måste finnas en fungerande lokal infrastruktur med tillgång till skola, affär, bredband, kommunikationer, sjukvård och annan service. Behovet av arbetstillfällen och möjlighet till finansiering för privatpersoners, företags och samhällens utveckling är andra viktiga frågor i bygderna. Under senare år har det blivit allt vanligare att lokala utvecklingsgrupper och grupper inom omställningsrörelsen utarbetar lokala utvecklingsplaner eller omställningsplaner med ett större helhetsgrepp för lokalsamhällets utveckling. Mer och mer handlar det om att civilsamhällets organisationer lokalt tar sig än ansvarsområden som den lilla kommunen skulle ha ansvarat för om den funnits kvar. Eller som marknaden lämnat på grund av för liten lönsamhet.
Hela Sverige ska leva omfattar över 5 000 lokala utvecklingsgrupper i hela landet och Skärgårdarnas Riksförbund organiserar föreningar på öar och skärgård med sina speciella frågor. Det är detta civila engagemang som måste ges nya, legitimerade och stärkta vägar till ett konkret inflytande. ’Första nivån’ är ett förslag till en modell för lokal demokratisk organisering som visar hur engagemang och kreativitet i civilsamhällets och den representativa demokratins organisationer kan samverka som en del i en lokal utveckling.