Karin Löfstrand, ansvarig för regionala serviceprogrammet i Dalarna.
Karin bor i Hedemora, men kommer ursprungligen ifrån Delsbo i Hälsingland. Hon är ansvarig för det regionala serviceprogrammet (RSP) vid Region Dalarna.
Hej Karin, vad betyder service och samverkan för dig?
– Min syn på service överensstämmer väl med de deskriptioner som Tillväxtverket gör och vilka jag förhåller mig till i mitt arbete. Här talar vi då exempelvis om kommersiell service, alltså drivmedel, post- och paket, apotek, livsmedel och betaltjänster, och offentlig service, som ju består av vård, skolor, bibliotek, kollektivtrafik och så vidare. Det som är viktigt att framhålla gällande service är att den inte bara ska finnas utan måste även vara tillgänglig.
– När det kommer till samverkan så kan det ju se ut på många olika vis. När samverkan fungerar som bäst så tar vi tillvara på varandras erfarenheter och kunskaper på ett sätt som gör att vi utvecklar oss själva och våra organisationer. En god samverkan är också effektiv och innovativ.
Berätta kort om det regionala serviceprogrammet i Dalarna. Hur har det uppstått? Vad är syftet?
– Arbetet kring servicefrågorna i Dalarnas län har pågått i programform sedan 2003. Dalarnas Regionala Serviceprogram tog 2010 vid där Dalarnas Serviceprojekt slutade och var i större utsträckning än tidigare ett gemensamt ansvar för länets aktörer. Ansvaret flyttades över från Länsstyrelsen till Region Dalarna 2019. Att arbeta med kommersiell service är idag ett uppdrag som regionerna har från staten och utgör en del av det regionala tillväxtarbetet. De regionala serviceprogrammen är ramprogram, det vill säga, de formulerar vad man vill uppnå och genomförandet finansieras som regel av projektmedel i Landsbygdsprogrammet via Tillväxtverket och av regionerna. Så trots att det i grund och botten är Jordbruksverkets pengar, så ligger alltså fokus mycket på näringspolitik när det kommer till arbetet med kommersiell service.
– Dalarna har alltid legat i framkant när det gäller servicefrågor och man la ribban högt från början när man utformade sitt nuvarande RSP. Just nu arbetar vi fortfarande efter 2014 års programperiod eftersom den nationella strategin för 2021-2027 inte har landat ännu. En ny Dalastrategi håller just nu på att arbetas fram och där servicefrågorna kommer att ingå. Den nya Dalastrategin kommer att beskriva hur regionens tillgångar bör utvecklas och blir därmed en grund för prioriteringar, tex. när det gäller att ge stöd till olika regionala projekt och initiativ. Det kommer även nya riktlinjer från Tillväxtverket, vilket också kommer att påverka hur RSP ser ut framöver. Vi tror och hoppas att vi kan sjösätta det nya RSP under 2023.
Hur fungerar samverkan inom RSP?
– RSP är inte ett finansierande organ, utan ett samordnande, och som utgår från Tillväxtverkets riktlinjer för vad arbetet ska leda till; ökad tillgänglighet, nya samverkanslösningar, fler mötesplatser och bättre samordning. En analys av tillgänglig service har också gjorts. Ett partnerskap har utifrån detta tagit fram prioriterade insatsområden i Dalarna. Vårt serviceprogram kan alltså se ganska annorlunda ut i praktiken mot programmen i andra regioner. Dalarnas RSP ska bistå med kompetenshöjning och omvärldsbevakning, där vi exempelvis arrangerar konferenser för erfarenhetsutbyte och inspiration.
– Serviceprogrammet ska också initiera nya idéer kring servicelösningar. Därtill håller vi regelbundna möten tre gånger per år på olika teman och tar upp vad som är på gång och vad som har hänt. Utifrån behov utformar vi sedan grupper för de olika områden som vi ska arbeta med. I dessa arbetsgrupper är alla välkomna, exempelvis föreningar, företag, kommunbygderåd, med flera som har ett intresse i frågan.
Okej, men vad gör ni exempelvis om en bensinmack tvingas lägga ner, som ju nu sker exempelvis i Fredriksberg i Ludvika kommun. Vad händer hos er då?
– Eftersom RSP inte är ett finansierande organ, så kan vi inte gripa in och ”rädda” exempelvis en bensinmack, men det finns ibland riktade stöd till kommersiell service som vi kan arbeta med. Först och främst blir vi glada när informationen når oss att något har hänt i en viss bygd, för det är inte alltid vi får kännedom om sådant. Beroende på den specifika situationen i fråga, kommer sedan frågan att hanteras på lite olika sätt. Men i korta drag handlar det om att samordna våra resurser för att se hur vi kan stötta en lösning. Det kan handla om att sätta personer i kontakt med varandra, informera om tillgängliga projektmedel, kunskapshöjande insatser, ta in andra med liknade erfarenheter som kan stötta upp med mera. I fallet med Fredriksberg för vi en dialog med det regionala utvecklingsbolaget Samarkand och Ludvika kommun om möjliga lösningar. RSP kan ju också lägga en viss tyngd i en fråga och uttrycka att något är särskilt betydelsefullt, som ju exempelvis bensinmacken i Fredriksberg är.
Vilka utmaningar finns inom RSP? Vad kan förbättras?
– Inom RSP har vi haft svårt att nå ut till vissa grupper, exempelvis utrikesfödda, pensionärsorganisationer och ungdomar, så de är underrepresenterade i det demokratiska arbetet med servicefrågor. Från början byggde RSP mer på partnerskap och innehöll en stor bredd, där exempelvis Arbetsförmedlingens chefer ingick, men det har förändrats. Nu är det mer de som har frågorna på sitt bord, är engagerade i servicefrågor och brinner för ämnet som deltar i plattformen.
Hur har regionen, genom RSP, varit involverad i projektet Service i samverkan?
– Service i samverkan är ju ett nationellt serviceprojekt, och inte enbart regionalt inom ramen för RSP. Därför har det inte funnits någon formell samverkan. Likväl är regionen mycket stöttande till projektet och jag har haft nära kontakt med processledarna i de två Dalakommuner där projektet har drivits. Processledarna har ju också deltagit i de träffar som har arrangerats inom RSP och informerat om hur arbetet går. Projektet Service i samverkan har genererat många bra saker i kommunerna och satt igång initiativ. Något som vi har tyckt har varit särskilt bra är Älvdalens arbete kring hur vi kan jobba med att utveckla serviceplaner. Detta då kommunerna i regionen har olika kvalitet på sina serviceplaner, och det har varit positivt att kunna hänvisa en del kommuner till Älvdalen för råd och stöd kring detta.
Läs mer
Vilka visioner och utmaningar finns för regionen gällande service framöver? Om fem år – om tio år – längre fram?
– Just nu pågår arbetet med att ta fram den nya Dalastrategin, där ju servicefrågorna ingår i ett övergripande sammanhang, men troligen konkretiseras via det nya RSP . Så exakt vad som kommer prioriteras framöver är inte helt klart. Men hållbarhetsfrågorna och digitalisering är givna inslag. Gällande digitaliseringen väcks stora frågor. Om det tidigare handlade om bredband, fiber och datorer vid servicepunkter, handlar det nu om datainsamling och hur vi skyddar den personliga integriteten och om digital delaktighet.
– Därtill kommer den nya RSP:n förhoppningsvis att ha ett bredare perspektiv på servicefrågorna. Nu arbetar vi mycket med riktade punktinsatser, där ett exempel på detta kan vara en digital lösning för en lanthandel. Men det är tydligt att det behövs mer av en helhetsanalys för hur service hänger ihop med andra faktorer som bygger ett samhälle. Ett exempel är hur vi kan arbeta med besöksnäringen på ett sätt som också utvecklar den lokala servicen?
– En annan utmaning, som jag själv brottas med är landsbygdsdefinitionen. Alltså, vad är landsbygd och vem bestämmer det? Ska vi gå på Hela Sverige ska levas definition, eller någon annans? Ska vi tala om land och stad, periferi och centrum, landsbygd eller landsbygder? I det regionala arbetet med att ta fram en utvecklingsstrategi, hade det varit bra att ha en allmän definition, och tills vidare använder vi begreppet glesa och täta bygder.
Vilka är de viktigaste lärdomarna som du skulle vilja förmedla till andra som arbetar med service och samverkan på regional nivå?
– En sak är platsens betydelse, där vi måste utveckla service utifrån de lokala förutsättningarna, identifiera de resurser som finns och vad som saknas. Här blir kommunerna jätteviktiga och den kommunala representationen i samverkansforum är central. När kommunerna beskriver sitt geografiska område blir det tydligt hur det skiljer sig i grundförutsättningar och hur komplex situationen är. Kommunerna sitter med både bilder, utmaningar och lösningar.
– En annan sak är att det kan bli ensamt ibland i arbetet med landsbygdsfrågor, och att vi därför ska se till att ingå i de nätverk som finns, där RSP utgör ett sådant.