Strukturella hinder för landsbygden

par med blommor

Projektet Service i samverkan har haft ett fokus på kommersiell service. Men under resans gång har vi inte kunnat undgå att uppmärksamma vissa återkommande och strukturella utmaningar, vilka vi beskriver nedan.

Alla delar måste fungera

Man måste se samhället som en helhet där alla delar måste fungera. För att förstå hur allt hänger ihop har vi tagit fram en modell som vi kallar samhällets behovstrappa. Modellen bygger på Maslows behovstrappa som beskriver vad människan behöver ha för att kunna bli den ”bästa versionen av det vi kan vara”.

Maslows behovstrappa

  1. Det första steget i Maslows behovstrappa är grundläggande fysiologiska saker som alla människor behöver ha för att kunna överleva. Sådant som vatten, syre, mat, värme och tak över huvudet.
  2. I det andra steget är det trygghet. Det handlar om säkerhet och stabilitet. Här kan det exemplifieras med varför människor flyr från krig, de har ofta mat och värme men ingen trygghet och säkerhet – därför vill man inte stanna kvar.
  3. Det tredje trappsteget är gemenskap. Sådant som kärlek och omtanke. Det är inte livsavgörande att ha gemenskap eller kärlek men för de flesta är det oerhört viktigt.
  4. Det färde steget är självkänsla, makten att kunna forma sitt liv, kunna vara med och påverka och bestämma vad som händer och känna uppskattning för att man finns och det man gör.
  5. När man har alla dessa grundläggande delar kan man nå det femte trappsteget som är självförverkligande där du kan bli allt du kan vara.

Samhällets behovstrappa

  1. Det första steget är det som ett samhälle behöver för att kunna finnas. Dessa delar är väsentliga att de finns nära (dvs in på ”husknuten”) Vi kallar det INFRASTRUKTUR och innefattar vägar, telefoni, energi, digital infrastruktur, finansiering och bostäder. Saker som är absolut nödvändiga för att du ska kunna leva och bo på ett ställe.
  2. Det andra trappsteget handlar om trygghet och service. Dessa delar behöver du inte ha på ”husknuten” men inom ett rimligt avstånd. Det handlar om service av olika slag, affär, skola, sjukvård, polis, räddningstjänst med mera.
  3. Det tredje trappsteget är gemenskap. Att ha mötesplatser, ett utbud av kultur, fritid och folkbildning. Det är därför bygdegården och studieförbunden är viktiga i samhället. Alla tar inte del av detta eller tycker det är viktigt men för många är det mycket viktigt och framförallt för attraktiviteten för en plats.
  4. Det fjärde trappsteget är självkänsla, det här är en abstrakt nivå som handlar om inflytande, makt, om samhällsnormer om den rådande urbana normen. Det är viktigt dels att känna att du har makt och inflytande över din vardag, att kunna påverka samhället du bor i, men också vikten av att känna sig betydelsefull. Att känna sig stolt över sin plats.
  5. Det femte steget är självförverkligande där sker innovation, kreativitet, entreprenörskap – det är det visionära steget där vi ”blir allt samhället kan vara” men för att nå dit måste de andra stegen på trappan finnas annars är det svårt med detta (om man är upptagen att ”rädda skolan” eller bygga bredband).

Alla delar i trappan är viktiga för att bygga ett hållbart samhälle, visionen – att hela Sverige ska leva. Se gärna filmen på Youtube där vi går igenom samhällets behovstrappa!

Utan bostäder – inga människor

En av orsakerna till att utveckling hämmas är bristen på bostäder och avsaknaden av en fungerande bostadsmarknad. Det råder en generell bostadsbrist i Sverige, såväl på landsbygderna som i städerna. Det är svårt att kunna bygga på grund av rådande politik och marknad.

Samtidigt så finns det många hus på Sveriges landsbygder som står tomma. Dels brukas dessa hus enbart som fritidsställe, dels kan det förekomma oklara ägarförhållanden men också problem som att försäljningsvärdet på bostäder på landsbygden många gånger understiger produktionsvärdet, eller att ägare ”förvaltar” hus till barn och barnbarn, vilket sammantaget gör att bostäder inte blir tillgängliga på marknaden.

Det innebär att allt för många potentiella bostäder bara står och förfaller. Till detta har vi även utmaningen med generationsväxling, där många äldre bor kvar i sina hus när de egentligen inte kan eller vill, då det inte finns möjlighet att flytta till ett senior- eller äldreboende i bygden, vilket stoppar upp flyttkedjor och leder till en åldrande befolkning på Sveriges landsbygder.

Vad innebär det för Sveriges landsbygder att det inte byggs nya hus och att så många hus är obebodda och otillgängliga, i vilka det istället hade kunnat bo barnfamiljer, entreprenörer, ungdomar med framtidsdrömmar, skattebetalare och engagerade medborgare? Att det finns människor i en bygd, som arbetar och engagerar sig, är den absolut viktigaste förutsättningen för att skapa ett levande och hållbart lokalsamhälle. Hur kan vi se på de obebodda husen som en resurs för omställning? Hur kan vi skapa en fungerande lokal bostadsmarknad och en ökad nybyggnation av bostäder i alla delar av en kommun?

Centralisering som rådande synsätt

Sedan länge pågår det en centraliseringstrend av offentlig verksamhet runt om i Sverige. På Sveriges landsbygder har denna trend inneburit att offentliga verksamheter i mindre bygder har lagts ner och flyttats till centralorter och städer.

Under projektet Service i samverkan har vi blivit väl uppmärksammade på nedläggningarnas betydelse utifrån bygdernas perspektiv. I våra möten med lokala grupper har inte sällan samtal om kommersiell service fått stå åt sidan för diskussioner om den nedläggningshotade skolan, neddragningen av platser på äldreboendet, indragna busslinjer eller vårdcentralen som ska stängas. Upprepade gånger har vi fått höra att orsakerna till problem inte främst är kopplade till kommersiell service. Istället har lokala grupper gång på gång uttryckt: ”När den offentliga servicen finns på plats, så kommer den kommersiella av sig självt”.

Existensen av offentlig verksamhet är grundläggande i varje samhälle. Om exempelvis en skola läggs ner på en ort, innebär det inte bara att eleverna behöver åka buss till en annan skola. Tvärtom så påverkar det hela lokalsamhället på ett genomgripande sätt – risk för minskad inflyttning, sjunkande bostadspriser, avfolkning, minskat föreningsliv, åldrande befolkning, försämrade intäkter för bygdens lanthandel, risk för ökad stress och psykisk ohälsa, sämre framtidsoptimism, stagnation av nyföretagande osv. Från kommunernas håll är motiven till nedläggningarna många gånger dålig ekonomi och kostnadseffektivitet. Men tyvärr leder detta kortsiktiga beslutsfattande till risk för minskade skatteintäkter längre fram, där notan i slutändan blir dyrare än om skolan hade fått vara kvar.

Under projektet har vi ofta hamnat i samtal kring frågor som: Hur ska vi bäst organisera vårt samhälle och relationen mellan land och stad? Hur vill vi leva våra liv? Hur ska resurser fördelas rättvist? Vad är hållbart ur ett längre perspektiv?

Fler jobb, mer företagande och ökad lokal tillväxt

Genom projektet Service i samverkan har behovet av ökat företagande, fler jobb och ökad tillväxt i de olika lokalsamhällen vi har arbetat inom varit ett återkommande ämne för diskussion. För att kunna skapa bättre förutsättningar för företagande, behöver frågor om finansiering av projekt och företagsidéer sättas på agendan. Vi behöver utforska vad ett hållbart, lokalekonomiskt perspektiv kan innebära och hur kommuner och regioner kan främja en sådan utveckling.

Det finns också en tendens att när det offentliga försvinner koncentreras även det privata företagandet till kommuners, regioners, nationens och det globala samhällets ekonomiska centrum. Att kapital koncentreras är inte en naturlag, utan kan spåras till politiska beslut och mänskligt beteende.

Hela Sverige ska leva menar att det på Sveriges landsbygder finns ett behov av ökad tillväxt, så att vi där kan skapa levande ekonomier och fler arbetstillfällen. Därtill, behöver denna ökade tillväxt utgöras av varor och tjänster som är hållbart producerade inom naturens ramar och motsvarar verkliga behov som vi människor har.

Problem med projektverksamhet

Att bankerna i så hög grad har lämnat Sveriges landsbygder och flyttat till städerna, utgör också ett stort problem för att investeringskapital ska komma landsbygderna till godo. Det skulle även behövas motsvarande funktion för de lokala utvecklingsgrupperna, som företagarna har i sina näringslivsutvecklare. En sådan funktion kunde stötta och hjälpa till med utveckling, kunskapsöverföring och att ibland bistå vid ansökningsprocesser för att starta och driva projekt. Alltså att stärka kapaciteten för de lokala utvecklingsgrupperna i SverigeMycket utveckling hämmas av att lokala grupper har idéer som de inte de får hjälp att förverkliga. Ideellt engagemang tyngs därtill av administration och att det upplevs svårt att såväl ansöka om pengar som att tillmötesgå ställda krav på rapportering.

Brist på uppkoppling

Ett annat problem som vi ofta har diskuterat med lokala grupper är möjligheten att utnyttja internetuppkoppling via fiber. Tillgången till fiberuppkoppling skiljer sig stort åt i landet, där det finns mycket kvar att önska när det kommer till utbyggnaden på Sveriges landsbygder. Detta kan du läsa mer om i detalj i Hela Sverige ska levas balansrapport på temat.

Avsaknaden av god internetuppkoppling påverkar Sveriges landsbygdsföretagare negativt, ett bekymmer som boende, företagare och föreningar i städer inte behöver bekymra sig över. Bristen på uppkoppling hämmar inte bara tillväxt och företagande, utan skapar även klyftor när det kommer till möjligheten att söka information, nås av nyheter, ta del av det digitala kulturutbudet och delta i den digitala samhällsdebatten.

Naturresurser kommer inte bygden tillgodo

Temat ”naturresurser” har kanske inte varit det första som har kommit upp i mötena med lokala grupper när vi har träffats för att samtala kring service och samverkan. Ofta är det sådant som exempelvis skolans kvarblivande, lanthandelns utveckling och fiberutbyggnad som har lyfts. Likväl så är utvinningen av naturresurser något som formar grundförutsättningarna för lokalsamhällen och kommuner på landsbygderna idag och i framtiden. Därför är det viktigt att förstå hur Sveriges naturresurser brukas – socialt, ekologiskt och ekonomiskt. Sedan en lång tid tillbaka sker en omfattande exploatering av naturresurser på Sveriges landsbygder genom skogsbruk, gruvnäring, vattenkraft och vindkraft, vilket du kan läsa mer om i detalj i en av Hela Sveriges ska levas balansrapport.

Frågor som väcks kring utvinningen av naturresurser handlar om sådant som ägandestrukturer, vart vinster från exploateringen tar vägen samt hur många lokala arbetstillfällen som genereras. En annan fundering handlar om att vi ofta lyfter fram kommunen som en betydande maktfaktor för vårt lokalsamhälles utveckling, medan vi förbiser vem som ”äger naturen” där vi bor och är mottagare av det ekonomiska värde som utförseln av naturresurser från våra närområden genererar.

Utifrån Hela Sverige ska levas perspektiv, är det mest robusta samhället över tid det vars ekonomi är förankrad i den omgivande naturen och som kännetecknas av ett starkt demokratiskt inflytande hos befolkningen som bor på platsen. Här kan vi fråga oss: Kan vi göra något för att en större andel av naturresursernas värde skulle kunna gynna de lokalsamhällen och kommuner där resurserna utvinns? Kan lokalsamhällen få ett större inflytande över hur landytorna i deras närmiljö brukas?

Igenväxande landskap

Ett problem som har lyfts återkommande i dialog med lokala grupper, är att bristen på betesdjur och ett minskat jordbrukande medför att landskapen växer igen, vilket har en negativ inverkan på trivseln för de som bor i områdena. Ett igenvuxet landskap påverkar även turismen negativt, när utsiktsplatser skyms, myggen tar över och badplatser blir otillgängliga. Behovet av att återuppliva ett levande jordbruk på Sveriges landsbygder är skriande. Inte enbart för att skapa en estetiskt tilltalande miljö för boende och besökare, utan även för att främja biologisk mångfald, skapa arbetstillfällen kopplade till jordbrukande, öka självförsörjningsgraden av livsmedel och lägga grogrunden för mänskliga nätverk och ett rikt socialt liv.

Kommunernas förutsättningar

Genom projektet Service i samverkan har vi också, genom våra många möten med byalag och kommunrepresentanter, fått upp ögonen för en del strukturella problem förknippade med den kommunala organisationen.

För det första har kommuner mycket olika förutsättningar för att kunna erbjuda en god samhällsservice. Eftersom kommunernas främsta intäktskälla är kommunalskatten, så medför detta att den kommunala organisationens möjligheter är bestämt av sådant som demografi, företagsstruktur, historiska händelser, antal invånare, geografisk storlek och position, produktionsmöjligheter, socio-ekonomiska faktorer osv. Trots det kommunala utjämningssystemet och särskilda satsningar, så är det tydligt att det krävs ännu mer centralt stöd för Sveriges landsbygder om vi ska kunna lägga grunden för en rättvis och långsiktig utveckling i hela landet.

Kommunernas förtroende och organisation

En annan aspekt som vi har uppmärksammat, är att det många gånger finns en bristande tillit mellan kommunens organisation och medborgarna, även om detta har varierat stort. I de kommuner där det finns en uttalad vilja och ett engagemang för landsbygdsfrågor och där tjänstepersoner och politiker är synliga och aktivt arbetar med att inkludera lokala gruppers synsätt och behov, är tilliten ofta ganska god. Men i kommuner där det har skett nedläggningar, där dialogen brister och där det saknas processer för lokal inkludering och inflytande, är relationen ofta allvarligt skadad.

Det är ofta bristfällig dialog från kommunens håll vid svåra beslut. Dialog förs framförallt om det inte gäller känsliga områden. Att det finns processer för dialog är särskilt viktigt om besluten är känsliga. Ingen tycker om att behöva lämna tråkiga besked, men att kommuner tar beslut som har en stor inverkan för människors liv, utan att kommunicera detta i förväg eller bjuda in till samtal för att undersöka alternativa lösningar, leder till att man istället måste arrangera krismöten i ett senare skede. Ett av projektets syften, där vi har nått olika framgång, har just varit att utforska hur vi kan skapa hållbara processer för verklig dialog och i sin tur ett större medbestämmande för den lokala nivån och ett främjande av en platsbunden politik med en utvecklad lokal medborgardialog. Detta är ett område som kräver ett fortsatt och ständigt fokus.

Något annat som har blivit tydligt under projektet är de organisatoriska svårigheter som kan uppstå, särskilt i större kommuner, när det kommer till sådant som intern kommunikation och samverkan mellan förvaltningar. När en kommuns egna struktur och processer inte fungerar, så påverkar det inte bara den egna organisationen utan spiller över på kommunens samlade samhälle.

Avsaknaden av en platsbunden politik

En annan sak vi har uppmärksammat under projektet är avsaknaden av en platsbunden politik i kommunernas, regionernas och den nationella nivåns ambitioner. Målbilder utformas inom ramen för trendiga begrepp (exempelvis digitalisering, konkurrens, tillväxt) och sprids sedan ut över landet genom olika former av myndighetsstyrning. En platsbunden politik, börjar inte från det generella utan tvärtom utifrån den unika platsens förutsättningar och människorna som bor där, och därefter utformas visionerna och strukturerna för samhället. En platsbunden politik ser landsbygdernas och människornas potential.

För hundra år sedan hade de flesta människor en verklighetsuppfattning som var mer lokalt förankrad, i jämförelse med den nutida människans abstraherade och mångdimensionella verklighetsuppfattning som formats av en globaliserad värld. Men då som nu, erfar vi människor först och främst verkligheten ur ett förstapersonsperspektiv och inte ett teoretiskt ovanifrånperspektiv. Människans medvetande är lokalt, inte globalt och hon lever i sina relationer och nätverk, oavsett om hon arbetar som barnmorska på ett sjukhus i Sollefteå eller om hon är chef på FN:s kvinnoorganisation och har sitt kontor i New York.

De som arbetar för organisationer och myndigheter som verkar på kommunal, regional, nationell eller internationell nivå, behöver träna på att axla ett förstapersonsperspektiv och påminna oss om att människor inte upplever en objektiv värld, utan att det istället finns lika många olika världsuppfattningar som det finns människor. Då kan man få en skarpare blick och klarare se hur man kan möjliggöra, samordna och stödja en platsbunden politik.

En platsbunden politik ser hur vi kan skapa fler kontaktytor för sociala möten och för mänsklig utveckling och bildning. En platsbunden politik använder landsbygdssäkring vid politiska beslut. Landsbygdssäkring utgår från behov och intressen för människor, företag och samhällen på landsbygden och integrerar därigenom de lokala förutsättningarna vid utveckling och genomförande av all politik och alla program. Landsbygdssäkring ska inordnas hos kommunledningar eftersom förslag till politik och program tas fram där. Stödfunktioner måste finnas i tex kommunerna som har befogenhet att föra landsbygdens talan.

Urban norm

Ytterligare ett strukturellt problem som har nått oss är att det existerar en utpräglad urban norm, som återfinns i vårt medvetande och kommer till uttryck i vårt agerande, våra beslut och vår självbild. Genom projektet har vi försökt lyfta fram att landsbygdsborna är experter på den egna situationen och de egna behoven, vilket är en viktig grundsyn att ha som utgångsläge även om önskemål inte alltid kan förverkligas.
För att ge ett exempel från Region X på hur denna urbana normen kommer till uttryck, så har man gjort indelningen av regionens ytor i ”centralort”, ”övriga kommundelar”, ”stad” och ”övriga regionen”. Detta sätt att föreställa sig Region X synliggör vår tids normaliserade synsätt och ekonomistiska värderingar och styr sedermera hur vi agerar och vilka visioner som får företräde. Man utgår från staden eller centralorten och dess behov. Hur hade indelningen sett ut, om vi istället hade utgått från ett lokalsamhälles perspektiv? Ett hållbarhetsperspektiv? Ett ekosystemperspektiv? Ett förstapersonsperspektiv? Ett barnperspektiv? Ett hälsoperspektiv? Ett naturresursperspektiv? Ett markägarperspektiv? Och så vidare.

Det finns även en utbredd omedvetenhet om att de flesta av oss utgår från en urban norm i vår världsbild. Detta skapar i sin tur missuppfattningen att de som inte bor i regionens eller kommunens politiska och ekonomiska centrum tar mer än vad de bidrar med. Den urbana normen finns även utbredd på landsbygden, där det självklara bland ungdomar är att man ska flytta till staden, där det värsta som kan hända är att vara ”en av de som blev kvar”. Vi måste arbeta utifrån synsättet att kommunen, regionen och landet är en helhet, inte olika delar som lever på bekostnad av andra delar, och där vi arbetar för en jämn utveckling över hela Sverige.

Scroll to Top