Sara Sjöqvist, landsbygdsutvecklare Vingåkers kommun
Sara har jobbat som landsbygdsutvecklare på Vingåkers kommun sedan våren 2019. Hon bor halvtid i Österåker i Vingåkers kommun och halvtid i Uppsala.
Hej Sara! Vad betyder service och samverkan för dig?
– För mig betyder service ”det som jag själv behöver”. För vissa kan detta innebära att det finns en skola till mina barn, skolskjuts och bra kommunikationer. Om jag istället har egen bil och kan köra och skjutsa, då innebär service att det finns bra vägar. För andra är det istället viktigt att ha närhet till livsmedel och tycker att lokalbutiken är ”service”. Det som en behöver kanske inte en annan behöver. Att utveckla service är därför komplext och vi måste någonstans utgå från behov som många i bygden upplever när vi vill utveckla service. Vad vi bör undvika är ett ovanifrånperspektiv, alltså där vi i förväg har bestämt att vi exempelvis ska inrätta fler servicepunkter och sedan ”trycker ut” dessa i de olika byarna.
– För mig betyder samverkan att samarbeta men det sker på olika nivåer. Samverkan kan vara alltifrån att informera varandra om vad vi jobbar med, men det kan också vara att vi delar på ansvaret kring ett projekt eller en satsning. Och allt däremellan.
Vilka styrkor och utmaningar finns idag i er kommun gällande service och samverkan?
– Vingåker är en liten kommun, vilket gör att det finns goda förutsättningar till samverkan. Hade jag arbetat exempelvis för Uppsala kommun, där jag bor på halvtid, hade formerna för samverkan kanske sett helt annorlunda ut. I Vingåkersbygden har vi alltså jättebra förutsättningar för att samverka tror jag. Att samverka handlar om att hitta strukturer för vårt utvecklingsarbete. Att hitta vägar mellan förvaltningar och enheter. När samverkan fungerar bra upplever alla de positiva effekterna av det. Summan av det hela är att vi uppnår samma saker men på ett mer effektivt sätt, vilket frigör tid och kraft till andra projekt och initiativ.
– För att ge ett konkret exempel. I min roll som landsbygdsutvecklare är det min uppgift att ha kontakt med utvecklingsgrupperna runt om i byarna. Jag ser därför till att bygga upp nätverk och aktuella kontaktlistor, vilket jag kan förmedla till andra som önskar kontakt med byarna. När jag vidarebefordrar kontakter innebär det inget extraarbete för mig, men för den som tar emot dessa besparas en hel del arbete. Detta är ett litet men konkret sätt för en god samverkan.
– En utmaning med att vara en liten kommun är att det finns risk för att saker och ting blir personbundet. Hanterar vi inte det på ett bra sätt så blir det sårbart. Även i min roll som landsbygdsutvecklare blir detta påtagligt, där det finns det en risk att det byggs svaga länkar med byarna när allt är så bundet till min roll. Å andra sidan är den personliga kontakten central för att bygga förtroende, skapa samverkan och kunna genomföra projekt.
– En annan utmaning, är att i en liten kommun så kan samma person ha många olika hattar på sig. Det är inte ovanligt att en och samma person samtidigt är politiker, engagerad i någon förening och anställd som tjänsteman på kommunen.
– Ytterligare en utmaning är att vi måste arbeta efter byarnas unika förutsättningar och behov, samtidigt som alla ska passa in i den kommunala ramen och att vi från kommunens håll måste sträva efter att vara rättvisa. Vad som är rättvist är inte alltid enkelt att reda ut. Så det är verkligen en balansgång.
Berätta kort om den servicelösning som har genomförts i er kommun genom projektet Service i samverkan?
– I Vingåker har vi arbetat med att utveckla förutsättningarna för ökad samåkning. Grunden till att vi landade i denna servicelösning är att byarna processat fram lokala utvecklingsplaner, där det framkommit att det finns en efterfrågan på ökade kommunikationer i flera utav byarna.
– Byarnas efterfrågan på samåkning bottnar dels i att det är bra för miljön och för privatekonomin men framför allt att det finns ett behov av fler kommunikationer. Människor vill leva flexibla liv. Alla jobbar inte på bruket från 7-16 och kan hoppa på samma buss, utan folks liv ser annorlunda ut och därför behövs flexibilitet. Så samåkning är något man är taggade på i vissa av byarna, då man har insett värdet av vad detta kan erbjuda. Det finns också ett stort socialt kapital i dessa byar, så tanken på att samåka känns inte otryggt utan snarare som ett positivt och gemytligt inslag i vardagen.
– När behovet av utökade kommunikationer uppdagades, tog vi chansen att testa en samåkningsapp i en by som ligger i kommunens utkant och som har varit särskilt intresserade av samåkning. Vi har också planerat så att vår landsbygdsbibliotekarie framöver ska kunna resa runt i byarna och utbilda bygderna om hur man använder appen. För att samåkning ska fungera krävs att många ansluter sig, så att det finns flera ”avgångar” att välja mellan.
Så hur har det gått?
– Allt var klart och vi skulle kicka igång den 23 mars, där hela byn var inbjuden till en kick-off. Så kom Corona, som sedan har satt käppar i hjulet för allt. Att förespråka samåkning med personer du inte vanligtvis träffar är en dålig idé i Corona-tider. I juni hade projektgruppen – som består av representanter från app-företaget, kommunen och pilotbyn – ett möte om hur vi skulle gå vidare. Vi landade i att vi pausar projektet för nu. Men allt är klart för lansering och vi drar igång igen så snart Corona har passerat.
Vad är enligt dig er främsta framgång i projektet?
– Jag kom in i projektet lite senare och har fokuserat på att förverkliga samåkningslösningen. Men jag vet att det har hänt många andra positiva saker genom projektet. Exempelvis så har processer med lokala utvecklingsplaner initierats på många håll, som ju också är grunden till att samåkningsprojektet blev av.
Vilka visioner, planer och utmaningar finns – om fem år – om tio år – längre fram?
– Jag tror på att vi ska fortsätta jobba med den övergripande känslan att olika aktörer i Vingåkersbygden ska vilja samverka. Det låter lite luddigt och är ett långsiktigt arbete, men når vi dit så kommer vi alla att kunna skörda mycket frukt från detta. Vi ska fortsätta arbeta med att skapa en ”serviceminded” kultur inom den kommunala organisationen. Eftersom vi är en liten kommun med begränsad budget, behöver vi positivt ta emot alla initiativ till samverkan som kommer utifrån. Det krävs att drivet kommer från den lokala nivån, men där kommunen kan samordna krafterna, föra samman aktörer och bistå med stöd till lösningar.
– Vi kommer också att fortsätta arbetet med att stötta de byggemenskaper som har drivits igång. I två av byarna drivs just nu bostadsprojekt med stöd från Boverket respektive Leader. Jag har uppmuntrat till samverkan mellan dessa två byar så att de kan stötta varandra. Dessa tänkta bostadsområden kan länkas ihop med arbetet att utveckla servicepunkter, där vi från kommunens håll vill bidra till att skapa stärkande synergieffekter i dessa processer.
Vilka är de viktigaste lärdomarna som du skulle vilja förmedla till andra som funderar på att förverkliga en liknande idé?
– I arbetet med serviceutveckling måste vi utgå från lokala förutsättningar och behov, samtidigt som vi ska vara rättvisa. Därför är det mycket viktigt med dialog, där vi måste vara tydliga med varför vi satsar på olika saker i olika byar. När vi för dialog förstår folk varför vi på kommunen arbetar på det sätt vi gör.
Finns det något annat som du vill berätta?
– Så bland det viktigaste jag vill förmedla är att kommunen måste vara serviceminded när vi jobbar med service… Vi behöver kunna vara synliga, aktiva och se möjligheter, samtidigt som vi inte ska lova saker som vi inte kan hålla. Vi ska finnas här som stöd och kan vara en del i projekt, men initiativet och drivet måste komma från den lokala nivån.